Tankar
Sitter och ser på Tv programmet är Inlåst på kanal 4.
Känner igen mig som fan i vissa människor, ganska läskigt att den människan var jag bara för några månader sedan.
Fittigt jävla läskigt att man känner igen sig i allt. Drog missbruket, misshandlarna, inbrotten, osv osv, fett äckligt.
Men det värsta är nog att jag känner vissa drag tillbaka till mitt gamla jag, Var ändå en liten kriminell skit sen 14 kanske ( idag 20 )...
Dock många små oskyldiga saker man gjorde på Solberga ^^ Sköna minnen, mesta är lagt bakom sig men dom dyker upp lite då och då, speciellt narkotikan och den vanligare kriminala aktiviteterna. Dock inte bra minnen för det mesta mycket skit man gjorde och många som förlorat sina liv för det ( R.I.P )!
Minnena från avtändningen i vintras börjar komma fram samtidigt som ett sug sakta men säkert byggs upp. Det gäller att vara stark, jag tänker inte sabba det här! Jag älskar henne, pallar verkligen inte att trilla dit igen! Fan va man får kämpa, tror inte att någon riktigt förstår vad det är jag går igenom ( utom dom som vart där då ).
Jag vet att jag klarar det men ändå, det känns så jävla tungt emellanåt då jag känner mig som mest nere. Soc strular, har inget jobb inte ens socialbidrag lyckas man få... Känner mig så jävla misslyckad. De enda stunderna man har känt sig som någon eller inte har varit misslyckad har varit i de kretsarna ja var i förut. Jag tror att stöd, närhet, kärlek och min flickvän är det jag behöver. Jag hoppas verkligen att hon kommer att finnas där för mig ( även fast jag är för " dum " för att be om hjälp ). Finns där för mig, i nöd och lust eller hur jag skall formulera det.!
Aja som sagt, det som var igår det var igår, det som är idag är idag och imorgon är en ny dag så inte bråka grabbar ;-)
Peace out
Känner igen mig som fan i vissa människor, ganska läskigt att den människan var jag bara för några månader sedan.
Fittigt jävla läskigt att man känner igen sig i allt. Drog missbruket, misshandlarna, inbrotten, osv osv, fett äckligt.
Men det värsta är nog att jag känner vissa drag tillbaka till mitt gamla jag, Var ändå en liten kriminell skit sen 14 kanske ( idag 20 )...
Dock många små oskyldiga saker man gjorde på Solberga ^^ Sköna minnen, mesta är lagt bakom sig men dom dyker upp lite då och då, speciellt narkotikan och den vanligare kriminala aktiviteterna. Dock inte bra minnen för det mesta mycket skit man gjorde och många som förlorat sina liv för det ( R.I.P )!
Minnena från avtändningen i vintras börjar komma fram samtidigt som ett sug sakta men säkert byggs upp. Det gäller att vara stark, jag tänker inte sabba det här! Jag älskar henne, pallar verkligen inte att trilla dit igen! Fan va man får kämpa, tror inte att någon riktigt förstår vad det är jag går igenom ( utom dom som vart där då ).
Jag vet att jag klarar det men ändå, det känns så jävla tungt emellanåt då jag känner mig som mest nere. Soc strular, har inget jobb inte ens socialbidrag lyckas man få... Känner mig så jävla misslyckad. De enda stunderna man har känt sig som någon eller inte har varit misslyckad har varit i de kretsarna ja var i förut. Jag tror att stöd, närhet, kärlek och min flickvän är det jag behöver. Jag hoppas verkligen att hon kommer att finnas där för mig ( även fast jag är för " dum " för att be om hjälp ). Finns där för mig, i nöd och lust eller hur jag skall formulera det.!
Aja som sagt, det som var igår det var igår, det som är idag är idag och imorgon är en ny dag så inte bråka grabbar ;-)
Peace out
Kommentarer
Trackback
