Tänkte nu summera mitt liv...
Vi kan börja med att jag har världens bästa flickvän! Som verkligen betyder allt för mig, som gör mig glad och som förhoppningsvis förstår mig.
Men nu tillbaka till min barndom, Jag föddes i maj 89 och min dåvarande bästa kompis i februari. Han jag och en kille till gick på samma dagis, vi spelade fan, rymde från dagiset otaliga gånger så tillslut fick dom, de grindarna dom har idag ( barnsäkra ). Min faders kompis var när jag var ung både pundare och alkoholist, och en av hans senare vänner är nu efterlyst i minst hela norden ( misstänker även hela / större delen av europa ), Efter dagis började jag gå upp i vikt pga min astma och mina allergier, så hela min skolgång fram till 7/8 an så var jag extremt mobbad.
Det var ganska tufft och ledde till väldigt många självmordsförsök efter att en älskad släkting hade dött.
I alla fall, jag träffade mina 2 bästa vänner i 4an tror jag att det var, och vi fick väll bättre kontakt med tiden. Senare visade det sig att en av dom startade en massa rykten om mig men jag var så utstött att jag inte brydde mig, ville bara in i en gemenskap. Så redan här borde man ha märkt lite skillnader på mig, jag hade varit kring droger och kriminalitet utan att tänka på det, sett det i ögonvrån osv osv... Båda mina vänners föräldrar hade problem, den ena är en grov alkoholist och den andra var en riktig pundare om man säger så, dock så har den pappan som var pundare skärpt sig så han är helt reko idag. Tiden gick och ena polarens bröder snusade och rökte så vi ville hänga på ( självklart eller? ) Vi började väll lite smått när vi var 12-13 år ungefär samtidigt som vi började supa. Hans bröder var inblandade i olika slags kriminaliteter, den ena var mest en buse när han söp och gjorde då en massa saker, medans den andra var fast i olika slags droger och en hel del kriminalitet. Så under åren har man sett och hört en hel del, men det gick ett tag vi söp hade kul, efter några år började vi hänga med gråbo packet ( vi är ju från Norr så Bingeby FTW ) men den alliansen gick bra, var turbulent i början då ingen av oss " tyckte " om varandra pga de föregående gäng krigen som pågått under säkert 30 år. Under den tiden vi ungicks som mest med dom på söder så drack vi ca 50 cl hemkört varannan dag ( ca 40 - 70 % alk. ) Fylle körningar och misshandlar var väll inte så ovanligt under den tiden, tiden gick och vi gled väll ifrån dom ett tag, så i 7 - 8 började vi sniffa, först lim sedan bensin och tillsist luftfräshare. Som sagt bara väldigt mycket hjärnskador där! Efter det blev det lite annorlunda, jag och han som gjorde det mest blev " handikappade " vi kunde knappt räkna matte under en lång period och vi var väldigt frånvarande. Under denna period blev det väldigt mycket stölder och bråk, bilar, elektronik i affärer cigg, vi gjorde även inbrott i en större kiosk ute på landet. Vi blev tillslut intruducerade till den söta välsmakande örten Marijuana. Det ändrade verkligen våra liv totalt. Vi klev in i ett helt nytt universum som inte ens våra fantasier kunde föreställa sig. Vi hade hallucinationer, vi skrattade var glada, hade vårt livs bästa stunder. Efter det så är väll mitt minne lite av en enda stor röra men mycket kommer jag ihåg ändå. Ju mer vi rökte detso mer behövde vi ha för att kunna få samma effekt ( tillslut fick vi inte de större effekterna utan bara välbehag, hunger, och ja allt blev mycket roligare, inspirationen blev mer osv osv. ) Med tiden blev det tyngre och tyngre droger och jag blev mer och mer tillbaka dragen och till slut kunde jag inte gå utanför dörren utan att vara påverkad av någonting. Jag gick sedan på praktik och första båten gick inget vidare bra var där i 18 dagar. Andra båten var väll bättre, där fick jag supa en hel de för att kunna klara av den pärs som jag stod ut med där. Utan droger inget liv. Jag kom tillbaka smalare snyggare och mådde bättre än förr, men ändå så var jag nästan tvungen att ta droger för att fungera i samhället. Jag tog studenten och väntade på att få göra min sista praktik som jag lyckades sumpa. Det gick nästan ett år innan jag fick den och vi det laget hade jag börjat på ADR ( Alkohol och drog rådgivningen ) Jag lyckades väll ganska bra, när jag slöt med allt rätt av bara gick det 2 veckor med bara svettningar även fast jag frös, skakade, kunde knappt äta, sova eller vara vaken jag ville bara dö! Jag tog mig igenom det och genom månaderna så mådde jag sakta men säkert bättre, fick tillbaka mitt minne, dock inte helt men tillräckligt för att inte vilja göra om det. Trodde jag. HAHA fick några återfall, som var mindre bra. Sen fick jag min praktik där jag började supa igen, men det var ändå en bra tid för jag fick lära mig en massor av livet, allt vatten frös till is så vi fick tina upp alla rör med gasolbrännare och ånga, i samma veva fick vi hål i båten och då blev det lite mer panikartat än tidigare så vi fick börja pumpa vatten, enfer en liten stund gick den enda stationära pumpen sönder så vi för tillfället inte kunde pumpa ut mer vatten.. En del fick arbeta på pumpen medans andra fick försöka få ut vatten, jag var en av dom som var med lite överallt, pumpa vatten var väll det jobbigaste då vi i början bara hade en vårdammsugare. och några toma oljefat. Sen fick vi tag i några humlor ( dränkbara vattenpumpar. ) som vi fick skarva och ha oss med för att få vattnet ut överbord. kaos, men vi alla klarade det, tog en vecka för att få ut allt vatten och laga hålet. Sen gick jag iland och har några nya vänner med mig ombord :) 2 ex senare och många försök att lyssa till vad min rådgivare hade sagt, " Du kan aldrig mera dricka alkohol ! " Träffade jag min nuvarande tjej igen :D Vi var lyckliga och jag trodde mig ha kontroll över mitt drickande ( den vanliga lögnen för dom med problem ). Men fan, nu har jag verkligen bestämt mig för att sluta, jag kan verkligen inte kontrollera mig! Så för att förhoppnings vis få ha min älskade flickvän kvar skall jag sluta dricka och hålla mig till den bra sidan av livet! Och som ett minne till alla som dött under åren både nära och kära samt avlägsna vänner! Requiescat In Pace ni kommer alltid att vara ihågkommna i mitt hjärta!
Men nu tillbaka till min barndom, Jag föddes i maj 89 och min dåvarande bästa kompis i februari. Han jag och en kille till gick på samma dagis, vi spelade fan, rymde från dagiset otaliga gånger så tillslut fick dom, de grindarna dom har idag ( barnsäkra ). Min faders kompis var när jag var ung både pundare och alkoholist, och en av hans senare vänner är nu efterlyst i minst hela norden ( misstänker även hela / större delen av europa ), Efter dagis började jag gå upp i vikt pga min astma och mina allergier, så hela min skolgång fram till 7/8 an så var jag extremt mobbad.
Det var ganska tufft och ledde till väldigt många självmordsförsök efter att en älskad släkting hade dött.
I alla fall, jag träffade mina 2 bästa vänner i 4an tror jag att det var, och vi fick väll bättre kontakt med tiden. Senare visade det sig att en av dom startade en massa rykten om mig men jag var så utstött att jag inte brydde mig, ville bara in i en gemenskap. Så redan här borde man ha märkt lite skillnader på mig, jag hade varit kring droger och kriminalitet utan att tänka på det, sett det i ögonvrån osv osv... Båda mina vänners föräldrar hade problem, den ena är en grov alkoholist och den andra var en riktig pundare om man säger så, dock så har den pappan som var pundare skärpt sig så han är helt reko idag. Tiden gick och ena polarens bröder snusade och rökte så vi ville hänga på ( självklart eller? ) Vi började väll lite smått när vi var 12-13 år ungefär samtidigt som vi började supa. Hans bröder var inblandade i olika slags kriminaliteter, den ena var mest en buse när han söp och gjorde då en massa saker, medans den andra var fast i olika slags droger och en hel del kriminalitet. Så under åren har man sett och hört en hel del, men det gick ett tag vi söp hade kul, efter några år började vi hänga med gråbo packet ( vi är ju från Norr så Bingeby FTW ) men den alliansen gick bra, var turbulent i början då ingen av oss " tyckte " om varandra pga de föregående gäng krigen som pågått under säkert 30 år. Under den tiden vi ungicks som mest med dom på söder så drack vi ca 50 cl hemkört varannan dag ( ca 40 - 70 % alk. ) Fylle körningar och misshandlar var väll inte så ovanligt under den tiden, tiden gick och vi gled väll ifrån dom ett tag, så i 7 - 8 började vi sniffa, först lim sedan bensin och tillsist luftfräshare. Som sagt bara väldigt mycket hjärnskador där! Efter det blev det lite annorlunda, jag och han som gjorde det mest blev " handikappade " vi kunde knappt räkna matte under en lång period och vi var väldigt frånvarande. Under denna period blev det väldigt mycket stölder och bråk, bilar, elektronik i affärer cigg, vi gjorde även inbrott i en större kiosk ute på landet. Vi blev tillslut intruducerade till den söta välsmakande örten Marijuana. Det ändrade verkligen våra liv totalt. Vi klev in i ett helt nytt universum som inte ens våra fantasier kunde föreställa sig. Vi hade hallucinationer, vi skrattade var glada, hade vårt livs bästa stunder. Efter det så är väll mitt minne lite av en enda stor röra men mycket kommer jag ihåg ändå. Ju mer vi rökte detso mer behövde vi ha för att kunna få samma effekt ( tillslut fick vi inte de större effekterna utan bara välbehag, hunger, och ja allt blev mycket roligare, inspirationen blev mer osv osv. ) Med tiden blev det tyngre och tyngre droger och jag blev mer och mer tillbaka dragen och till slut kunde jag inte gå utanför dörren utan att vara påverkad av någonting. Jag gick sedan på praktik och första båten gick inget vidare bra var där i 18 dagar. Andra båten var väll bättre, där fick jag supa en hel de för att kunna klara av den pärs som jag stod ut med där. Utan droger inget liv. Jag kom tillbaka smalare snyggare och mådde bättre än förr, men ändå så var jag nästan tvungen att ta droger för att fungera i samhället. Jag tog studenten och väntade på att få göra min sista praktik som jag lyckades sumpa. Det gick nästan ett år innan jag fick den och vi det laget hade jag börjat på ADR ( Alkohol och drog rådgivningen ) Jag lyckades väll ganska bra, när jag slöt med allt rätt av bara gick det 2 veckor med bara svettningar även fast jag frös, skakade, kunde knappt äta, sova eller vara vaken jag ville bara dö! Jag tog mig igenom det och genom månaderna så mådde jag sakta men säkert bättre, fick tillbaka mitt minne, dock inte helt men tillräckligt för att inte vilja göra om det. Trodde jag. HAHA fick några återfall, som var mindre bra. Sen fick jag min praktik där jag började supa igen, men det var ändå en bra tid för jag fick lära mig en massor av livet, allt vatten frös till is så vi fick tina upp alla rör med gasolbrännare och ånga, i samma veva fick vi hål i båten och då blev det lite mer panikartat än tidigare så vi fick börja pumpa vatten, enfer en liten stund gick den enda stationära pumpen sönder så vi för tillfället inte kunde pumpa ut mer vatten.. En del fick arbeta på pumpen medans andra fick försöka få ut vatten, jag var en av dom som var med lite överallt, pumpa vatten var väll det jobbigaste då vi i början bara hade en vårdammsugare. och några toma oljefat. Sen fick vi tag i några humlor ( dränkbara vattenpumpar. ) som vi fick skarva och ha oss med för att få vattnet ut överbord. kaos, men vi alla klarade det, tog en vecka för att få ut allt vatten och laga hålet. Sen gick jag iland och har några nya vänner med mig ombord :) 2 ex senare och många försök att lyssa till vad min rådgivare hade sagt, " Du kan aldrig mera dricka alkohol ! " Träffade jag min nuvarande tjej igen :D Vi var lyckliga och jag trodde mig ha kontroll över mitt drickande ( den vanliga lögnen för dom med problem ). Men fan, nu har jag verkligen bestämt mig för att sluta, jag kan verkligen inte kontrollera mig! Så för att förhoppnings vis få ha min älskade flickvän kvar skall jag sluta dricka och hålla mig till den bra sidan av livet! Och som ett minne till alla som dött under åren både nära och kära samt avlägsna vänner! Requiescat In Pace ni kommer alltid att vara ihågkommna i mitt hjärta!
Kommentarer
Trackback
